Russian Constructivist Painter and Designer, 1889-1924 Through a synthesis of styles Popova worked towards what she termed painterly architectonics. Exploring firstly Impressionism, by 1913, in Composition with Figures, she was experimenting with the particularly Russian development of Cubo-Futurism: a fusion of two equal influences from France and Italy. Portrait of a Philosopher (Artists's brother, Pavel Sergeyevich Popov), 1915From 1914-1915 her Moscow home became the meeting-place for artists and writers. In 1914-1916 Popova together with other avant-garde artists (Aleksandra Ekster, Nadezhda Udaltsova, Olga Rozanova) contributed to the two Jack of Diamonds exhibitions, then in Petrograd Tramway V and the 0.10, The Store in Moscow. In 1916 she joined the Supremus group with Kazimir Malevich, the founder of Suprematism, Aleksandra Ekster, Ivan Kliun, Nadezhda Udaltsova, Olga Rozanova, Ivan Puni, Nina Genke, Ksenia Boguslavskaya and others who at this time worked in Verbovka Village Folk Centre. However there was a tension between those who like Malevich saw art as a spiritual quest and others who responded to the need for the artist to create a new physical world. Popova embraced both of these ideals but eventually identified herself entirely with the early aims of the Revolution working in poster, book design, fabric and theatre design, as well as teaching. Her painting The Violin of 1914 reveals the development from cubism towards the "painterly architectonics" of 1917- 1918. Before joining the Supremus group her paintings, the architectonic series defined her artistic trajectory, quite distinct from that of Malevich, Rozanova, Tatlin and Mondrian, in abstract form. The canvas surface is an energy field of overlapping and intersecting angular planes in a constant state of potential release. At the same time the elements are held in a balanced and proportioned whole as if linking the compositions of the classical past to the future. By 1918 colour is used as the iconic focus; the strong primary colour at the centre drawing the outer shapes together. In 1918 Popova married von Eding, and gave birth to a son, but von Eding died the following year of typhoid fever. She worked on Agitprop designs, and in 1919 she contributed to Tenth State Exhibition: Non Objective Creativity and Suprematism. She painted more advanced abstract works in 1919-21. In 1921 she exhibited in the 5 x 5 Exhibition. From 1921-24 Popova became active in Constructivist projects, sometimes in collaboration with the architect Alexander Vesnin. She was active in stage designs: Vsevolod Meyerhold's production of Fernand Crommeldynck's The Magnanamous Cuckold, 1922; and in teaching: Spatial Force Constructions were used as the basis of an art teaching theory. She designed typography of books, production art and textiles, and contributed designs for dresses to LEF. Popova died in Moscow. A large exhibition of her work opened in Moscow on 21 December 1924.  Related Paintings of Ljubov Popova :. | harbour of dieppe | Self-portrait | Marine painting | November | Die schlesischen Weber |
Related Artists:
A.K.Cabpacob
1830-1897 Russia Artist
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Claude-joseph Vernet
French Painter, 1714-1789 Vernet probably received his first lessons in painting from his father, Antoine, who then encouraged him to move to the studio of Philippe Sauvan (1697-1792), the leading master in Avignon. Sauvan supplied altarpieces to local churches and decorative works and mythologies for grand houses in the area. After this apprenticeship Vernet worked in Aix-en-Provence with the decorative painter Jacques Viali ( fl 1681- 1745), who also painted landscapes and marine pictures. In 1731 Vernet independently produced a suite of decorative overdoors for the h?tel of the Marquise de Simiane at Aix-en-Provence; at least two of these survive (in situ) and are Vernet's earliest datable landscapes. These are early indications of his favoured type of subject, and Vernet would have studied works attributed to such 17th-century masters as Claude Lorrain, Gaspard Dughet and Salvator Rosa in private collections at Aix and Avignon. Three years later Joseph de Seytres, Marquis de Caumont, who had previously recommended Vernet to the Marquise de Simiane, offered to sponsor a trip to Italy.